Lue suomeksi
Våren och försommarn är den tid då tidningar, sociala medier och annat informationsflöde formligen svämmar över av kostråd av olika slag. En stor del av råden siktar till att gå ner i vikt, men också chockrapporter om samband mellan kost och olika sjukdomar ploppar upp som svampar efter en regnskur. Varför ska det vara så svårt att veta vad som är bra och vad som är dåligt?
Dom som vill äta hälsosamt och näringsriktigt blir lätt villrådiga och nästan förtvivlade. En dag är ägg hälsosamma, en annan dag ohälsosamma. En tredje dag ska man ta D-vitamintillägg, men följande dag är det helt onödigt. Vad ska man egentligen tro på? Och varför är det så svårt att få entydiga råd och rön?
Kanske för att det inte finns EN saliggörande diet, som passar alla. Minns själv hur jag med förvånings finger i häpnades mun på 70-talet i Frankrike tittade mig omkring på de slanka och friska fransoserna, som åt TOTALT fel enligt finska kostråd: Café-au-lait och vitt bröd eller croissant till morgonmål. Inget rågbröd, ingen mjölk. Och middag sent på kvällen, med rödvin till! En liten, upprorisk tanke föddes i mitt bakhuvud: Kanske de finska kostråden inte är objektiv sanning med stort S ...
Vill inte påstå att jag alltid äter riktigt och hälsosamt, men efter det har jag försökt känna efter hur jag mår av det jag äter. Undvikit sånt som ger mig mag- och tarmbesvär (som råg, t.ex.) och unnat mig sånt som jag mår bra av (som rödvin, t.ex.). Och försökt låta bli att följa kostråd och ismer med den bokstavstrognas frenesi.
Men jag har läst mycket om och kring olika dieter. Många innehåller mycket som är bra och känns riktigt, men inget har känts som någon absolut lösning eller absolut sanning.
Men då jag bekantade mig mera med traditionell kinesisk medicin och framförallt det kinesiska sättet att se på mat som medicin kändes det som om bitarna föll på plats. Framför allt fick det mig att förstå varför våra västerländska antingen-eller-dieter inte funkar. Vi är ju alla olika och vår omgivning är olika, därför finns det inte EN diet som passar alla.
Enligt traditionell kinesisk kostlära är mat medicin, och genom att äta balanserande kan man förebygga sjukdomar och leva ett hälsosammare liv. Som ett förenklat exempel kan vi ta behovet att balansera årstidsväxlingarna i maten. Under vintern är det viktigt att äta varm, tillagad mat, medan sallader och kall mat kan kyla ner och minska vår (yang) energi i stället för att öka den.
Lika viktigt – kanske ännu viktigare – är det förstås att beakta individuella kroppsliga obalanser. Att äta mat som stöder den energi och de organ som är i obalans eller som vi har underskott av, och undvika sån mat som underhållr våra obalanser. Och eftersom vi har olika krämpor, obalanser och sjukdomar, så kan det ju omöjligt vara så att en diet, en kostlära, en sanning är rätt för alla!
Traditionell kinesisk kostlära är ju förstås inte den enda läran som baserar sig på detta tankesätt. Ayrveda och många andra traditionella kostläror, liksom det moderna västerländska Functional Food –tankesätt, är ofta inne i samma banor. Problemet är i min mening, att när det skrivs om mat och hälsa är tankegången ofta svart-vit och antingen-eller. Hälsosamt – ohälsosamt, bra – dåligt, gott – illa, kött – vegetariskt. Och att det som är bra för mig är bra för dig också...
En annan sak är förstås att vår skolmedicin och vårdapparat fäster så väldigt litet uppmärksamhet på vad patienter äter eller inte äter. Hur ofta hör man inte att folk säger att läkarn sa att det inte spelar nån roll vad jag äter, jag kan fortsätta som förut. Utan att ens ta reda på HUR och VAD patienten äter. Obegripligt!
En annan sak som nyss slog mig, var att när och om vi får kostråd av läkare kretsar det oftast kring förbud och restriktioner. Jag fick förra veckan en klient som nyss blivit diagnosticerad med svår reflux och hon hade fått en lång lista på födoämnen och drycker som hon ska undvika, men rätt litet råd om VAD hon ska äta och dricka.
Då jag själv försökte surfa och söka information om mat, som skyddar och förebygger och hjälper kroppen att läka reflux, märkte jag att det inte alls var lika lätt att hitta fram i djungeln. Tänk så mycket mera motiverande det skulle vara att ändra sina kostvanor om man fick en lång lista på god och näringsrik mat, som är bra mot reflux, i ställer för att fokusera på att det ”goda” man måste avstå från.
Idag ska hon få åtminstone en liten lista av mig...
